Roslings rosiga världsbild rosas – men inte här

Posted on maj 19, 2012 by Anders Romelsjö

”Två svenskar bland världens mäktigaste”. Så löd rubriker i svenska massmedia i mitten av april. En av de 100 personer som då utsetts av tidskriften Time var Daniel Ek från Spotify och den andre är Hans Rosling, läkare och professor vid Karolinska Institutet, liksom undertecknad. Hans har på ett pedagogiskt lysande sätt i föredrag och massmedia fört ut en mycket positiv och mycket uppmärksammad bild av utvecklingen av världen som påminner om Johans Norbergs. Här bör nämnas att Hans deltog i Vietnamdemonstrationer i Uppsala i slutet av 1960-talet och att han föredömligt nog arbetat som läkare i Afrika (Mozambique) för 30 år sedan. Jag har tidigare sänt mina kritiska synpunkter till honom, men inte svar.

Hans världsbild finns främst på Youtube och TV, mycket litet finns skriftligt. På Youtube kan man se honom i samtal med t.ex. Bill Gates och Jeffrey Sachs, känd från Naomi Kleins ”Chockdoktrinen” som tidigare ”chockekonom” och han har framträtt för Bilderbergsgruppen hyllats av Al Gore. Genombrottet kom i en föreläsning i USA 2006 med över 4 miljoner besökare på Youtube (http://www.ted.com/talks/hans_rosling_shows_the_best_stats_you_ve_ever_seen.html). Hans framställning baseras främst på officiell, lättillgänglig statistik. Rosling beskriver säkert korrekt framsteg som skett inte minst att antalet barn per familj minskat rejält i många fattiga länder, att medellivslängd och levnadsnivå ökat och menar att det finns stor okunnighet om detta. Enligt Rosling har världen trots variationer förbättrats kraftigt fast problem finns med alltför stora ekonomiska skillnader och klimathot. Men hans världsbild innebär ändå en skönmålning, då han bortser från annan viktig lätt tillgänglig information.
I Roslings värld saknas sådant som imperialism, utsugning, krig och diskussion av ekonomiska system och av internationella organisationer som IMF (se FIB-Kulturfront nr 8 2011). Han världsbild passar etablissemanget väl.
Utgående från Hans Roslings senaste kolumn i Dagens Nyheter 5 januari, behandlas nedan frågan om fattigdom och frågan om bistånd till utvecklingsländer.

Finns u-länder kvar?
Hans Rosling skriver i DN (http://www.dn.se/sok/?s=Hans%2BRosling).”Lösningen är att sluta tala om i-länder och u-länder. Hälften av värdens befolkning bor nu i medelinkomstländer med mellan 1 000 och 10 000 dollar växelkurs per person i BNP.” Men i ”World Development Report 2010” från Världsbanken presenteras en indelning i 43 låginkomstländer med BNP per invånare och år på motsvarande 975 US dollar eller mindre, 99 mellaninkomstländer på 976-11 905 USD och 67 höginkomstländer på 11 906 US dollar eller mer. Dessa stora skillnader kan man förstås inte trolla bort genom att låta bli att tala om i-länder och u-länder. Det är samtidigt något motsägelsefullt då Rosling ändå diskuterar fattigdomen (nedan).

Fattigdom
Enligt Världsbankens uppgifter våren 2012 är c:a 1 300 miljoner, 22 % av världens invånare extremt fattiga, (de lever på mindre än 1,25 US Dollar/dag) och 2 400 miljoner (42 %) fattiga (de har mindre än 2 US Dollar/dag). Det nya av FN använda Multidimensional Poverty Index (MPI), ett sammanvägt mått av 6 indikatorer, anger att 2 000 miljoner (31%) i världen är akut fattiga, dvs. 50 % flera än i Världsbankens mått på extremt fattiga, som enbart baseras på inkomst. Andelen fattiga i världen har minskat sedan 1981, vilket främst beror på en minskning av fattigdomen i Kina.
Och det förhållandet att flest fattiga, c:a 1 200 miljoner, av 2 000 miljoner (MPI) lever i medelinkomstländer visar på bräckligheten i Världsbankens indelning av länder i dessa tre grupper.

Exemplet Indien
I medelinkomstlandet Indien, vanligen framställt som en nyliberal framgångssaga, är 42 % av invånarna (500 miljoner) extremt fattiga, medan 845 miljoner är fattiga enligt Världsbankens mått. Enligt en annan rapport har andelen som lever under svältgränsen ökat med 20 % på landsbygden sedan 15 år tillbaka. (.http://www.thehindu.com/opinion/columns/Chandrasekhar/article2910006.ece). Samtidigt har antalet dollarmiljardärer har ökat snabbast i världen, från 27 år 2008 till nu 115 personer. De 8 200 (0,006 % av befolkningen) rikaste med en rikedom motsvarande 200 miljoner svenska kronor eller mer äger 70 % av landets (http://www.etableringutomlands.se/indien/indien/item/rika-indier-aeger-945-miljarder-dollar). Indien är ett av flera länder där en (kraftig) ökning av BNP går hand i hand med oförändrad eller ökad fattigdom. Sverige och USA är andra exempel, med andra fattigdomsmått, allt enligt officiell statistik. Kan det rentav vara något fel på den ekonomiska politiken? En sådan fråga behandlar inte Hans Rosling.

Ett recept från Hans Rosling
I DN-kolumnen skriver Hans Rosling ”Nu återstår att få slut på den absoluta fattigdomen bland de fattigaste 2 miljarderna av våra medmänniskor och att säkra tillgång till familjeplanering när de kommer ut ur fattigdomen” (samtidigt som han motsägelsefullt nog vill avskaffa begreppet u-länder). Hans Rosling talar sig varm för bra bistånd. Men sambandet mellan bistånd och utveckling är minst sagt osäkert.

Området är kontroversiellt av olika skäl. Kommer pengarna dit de ska? Bidrar de till utveckling eller alltför mycket till att krav på förmånliga ekonomiska villkor för givarländerna måste tillgodoses? Innebär stöd till en fattig diktatur diktatorn goodwill och möjlighet att använda landets resurser eller bistånd till vapeninköp för att t.ex. slå ned en folklig demokratisk rörelse? Eller kommer det folket tillgodo)? I slutet av 1990-talet hävdade två Världsbanksekonomer i en uppmärksammad studie att bistånd medför ekonomisk tillväxt i länder som för rätt ekonomisk politik (Burnside & Dollar 1997). Resultatet passade Världsbanken och IMF bra (Hermele 2008). Tio år sedan fann en annan inflytelserik studie inte några positiva eller negativa samband mellan bistånd och tillväxt (Rajan & Subramanian, 2006 & 2007; Hermele, 2008), oavsett vilka faktorer som studerades (olika slags bistånd, ekonomisk politik, politik och institutioner i mottagarländerna). Författarna menade att bistånd kanske har positiva effekter, men att det motverkas av negativa faktorer. Hunt (2008) menar att kolonialhistoria, utrikespolitik, handelspolitik och ekonomiska intressen hos givarländerna har stor betydelse. Hon nämner som exempel USA:s stora bistånd till i-landet Israel och mellaninkomstlandet Egypten, vilka fick 40 % av biståndet 1991, medan länderna söder om Sahara fick 3,6 % och Indien 0,8 %. Biståndet blir då ett medel för kontroll och för att gynna den egna industrin. År 2005 var 51 % av det utvecklingsbiståndet bundet till villkor i givarlandet. Beror den ökade u-hjälpen under den ekonomiska krisen främst på medkänsla från givarländernas regeringar?
En kritisk granskning av biståndet saknas i Hans Roslings presentationer.

De rika länderna kapitalisterna tjänar storkovan på lån till fattiga länder.
Denna fråga behandlas inte av Rosling, men känns relevant att kommentera.
Medan den externa ulands-skulden ökade 48 gånger mellan 1970 och 2007 så ökade de belopp som återbetalades 102 gånger, dvs. med mer än dubbelt så mycket. Redan 1983 kom större belopp in från skuldsatta u-länder än vad som gick ut i form av lån och bistånd (Pradash 2007). 1985 – 2007 betalade utvecklingsländerna 760 miljarder mer US Dollar tillbaka än de erhöll i lån. År 2007 uppgick återbetalningen 800 miljarder USD 2007 åtta gånger mer än u-hjälpen. Detta innebär att nya lån inte alls täcker återbetalningarna. (Toussaint & Millet, 2010).

Denna lånepolitik var ett sätt att använda ett stort dollaröverskott i form av eurodollar petrodollar. Det skedde både för att tjäna pengar, få ökat inflytande i svagare ekonomier, stimulera till ökad köpkraft för varor från industriländerna och för att binda länderna närmare sin politiska och ekonomiska intressesfär och motverka inflytandet från Sovjetunionen och andra socialistiska stater. Utvecklingsländerna hamnade i en skuldfälla. Världsbanken och IMF förde ofta en politik till nackdel för utvecklingsländer, som krissituationer tvingades prioritera återbetalning till utländska banker samt anta ”Structural Adjustment Programs” (SAP) under ”Washington consensus”. SAP innebar ”avreglering, snabb liberalisering och privatisering samt minskning av budget för social välfärd och en krympning av statsapparaten.” enligt Nobelpristagaren Stiglitz (2007). Ofta tvingades u-länderna avskaffa tullar på jordbruksprodukter, medan i-länderna behöll sina tullar. IMF:s engagemang fungerade som en försäkring för de privata affärsbankerna som gjorde stora vinster, t.ex. så fick var och en av de fem största bankerna i USA över 40 % av sina vinster från utlandsaffärer redan 1975 enligt ekonomen Emma Rotschild. En auktoritativ rapport från kommission till USA:s kongress gjorde följande bedömning.
”Regeringarna i G7-länderna (Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA) och f.a. USA använder IMF som redskap för att uppnå politiska mål. Otaliga studier har misslyckat med att finna ett positivt samband mellan IMF:s satsningar och ökning av rikedom eller inkomst. IMF-stödda räddningsaktioner för kreditgivare i kriser nyligen hade särskilt skadliga effekter för utvecklingsländerna.” (Meltzer Commission, US Congres, 2000.)

Mycket kan uppnås snabbt – om viljan finns och systemet tillåter!
Thomas Pogge, vid Yale universitet har beräknat att det år 2006 behövdes 330 miljarder US dollar för att höja alla de då 2 735 miljoner människorna som levde under Världsbankens fattigdomsgräns 2 US dollar/dag till över denna nivå. Det var mindre än 1 % av BNP i de rika länderna år 2005 (World Bank 2007.) Och enligt affärstidningen Forbes fanns 1 125 dollarmiljardärer i världen år 2007, med tillgångar på 4,4 biljoner US Dollar (”svenska biljoner”). Det skulle kosta totalt 800 miljarder USD under tio år – 20 % av miljardärerna tillgångar – att ge hela jordens befolkning basal hälso- och sjukvård, dricksvatten, sanitet och basal utbildning. Kanske är dagens kapitalism ändå inte det optimala ekonomiska systemet?
Sammanfattningsvis vill man rekommendera Hans Rosling att nyansera sin bild och ta med annan central information om läget i världen framöver. Vi bör väl alla fundera på vilken betydelse urval av fakta har för den världsbild som presenteras, och som applåderas.

Referenser
Burnside & Dollar. Aid, politics and growth. Washington DC: World Bank, 1997. (Policy working papers 1777.)
Hermele K. Hjälp eller stjälp. Biståndet och tillväxten. Stockholm: Forum Syd, 2008. (Rapport nr 32).
Hunt J, McGillivray M, Clarke M. International Development. Issues and changes. Palgrave MacMillan, 2008.
International financial institution advisory commission (Meltzer Commission). US congress, 2000.
Pogge T. Poverty and human right Ethics and International Affairs 2005;19:1-7.
Pradash V. När bojorna brast. Historien om tredje världens segrar och nederlag. Leopard förlag, 2007.
Rajan R, Subramanian A. Aid, Dutch disease and manufacturing growth. Washington: Peterson Institute for International Economics, 2006.
Rajan R, Subramanian A. Aid and growth: What does the cross-country evidence really show? Washington: National Bureau of Economic Research, Washington, 2007.
Rosling H. http://www.ted.com/talks/hans_rosling_shows_the_best_stats_you_ve_ever_seen.html
Rosling H. http://www.youtube.com/watch?v=jbkSRLYSojo.
Rosling H. Läs på! Världen har förändrats. Dagens Nyheter 5 januari 2012. http://www.dn.se/sok/?s=Hans%2BRosling
Hans Rosling. Poet of percentages. Time 30 april 2012.
Stiglitz J. Fungerande globalisering, sid 30. Göteborg: Daidalos, 2007.
Toussaint E, Millet D. Debt, the IMF and the World Bank, Monthly Review Press, 2010.
World Bank. World Development Report 2007. New York: Oxford University Press).

http://www.etableringutomlands.se/indien/indien/item/rika-indier-aeger-945-miljarder-dollar

http://indiensolidaritet.se

intressant.se, , , , , , , , , ,
,, Time,

DN om Rosling april 2012,
SvD om Rosling april 2012,SvT om Rosling och Ek april 2012

Posted in Demokrati, Fattigdom, FN, Politik, Socialism, UN, USA | Leave a comment

För ett självständigt och demokratiskt Syrien

Posted on april 10, 2012 by Anders Romelsjö

Jag har läst Human Right’s Watch (HRW) rapport som denna gång enbart kritiserar Syriens regering. Den bygger på uppgifter från ett trettiotal personer. ”Sanningshalten” i deras uppgifter är som alltid i krigstider osäker. På HRW:s hemsida finns 28 mars en rapport ”Armed Opposition Groups Committing Abuses”. Dessa övergrepp inkluderar kidnappning, kvarhållande, tortyr och avrättningar av säkerhetsstyrkor och civila enligt HWR. DN nämner inte denna rapport alls.

Och när ska DN skriva om de kanske 1 miljon dödade i Irak efter USA:s och Storbritanniens angrepp (100 gånger fler än i Syrien), en beräkning främst baserad på en framskrivning av en artikel i den internationellt ledande tidskriften Lancet år 2006, och om den brutala sönderslagning av statsapparat och infrakstruktur och den betoning av etniskt tillhörighet som skett genom USA:s aktiva insatser – något jag också fått höra av båda irakier och förträdare för Iraks regering.

Enligt en annan rapport: Vid ett möte i Istanbul, också i början av april, beslöt USA och drygt 70 andra stater att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar, där USA lovade 12 miljoner och Västtyskland 7,6 miljoner US Dollar, dvs. motsvarande 130-140 miljoner svenska kronor. Detta motverkar rimligen fredssträvanden av Kofi Annan, och en fredlig och demokratisk utveckling i landet, och är i motsättning till FN-stadgans paragrafer. I vilken utsträckning representerar Syriens nationella råd de som vill ha demokrati i Syrien?

USA har intressen.
Att det ligger i USA:s intresse att försvaga det självständiga Syrien är tydligt. Det är bl.a. ett led i dess strävanden att nå och försvaga Iran. Man lyckades förra året demonisera sin tidigare samarbetspartner Gadaffi, som utan tvekan begick övegrepp liksom Assad, utvidga ett mycket tveksamt FN-mandat och NATO kunde sedan i flera tusen bombangrepp döda många tusen civila. Och varför skriver inte DN om Human Rights Watch kritik av den nuvarande ledningen (vilka de nu är, och vad de nu representerar). De skriver bl.a ”Human Rights Watch välkomnar rappporten från ”International Commission on Inquiry on Libya”, som presenterar många pågående och tidigare övergrepp mot mänskliga rättigheter, både av Gadaffi och anta-Gadaffi-styrkor”, vilka ”begick allvarliga övergrepp, inklusive krigsbrott, och brott mot internationell lag”, och även använde tortyr och avrättningar.

Den fria syriska armén.
Vid sidan av de som verkar för ökad demokrati i Syren – där Assad lovat vissa förbättringar- tyder mycket på att medvetna interventioner av framför allt USA:s regering via CIA och dess bundsförvanter spelar stor roll, vilket försvagar den demokratiska delen av oppositionen. Den ”fria syriska armen” (FSA) stöds av USA via Turkiet och i denna ingår islamistiska fundamentalister, som Abdel Hakin Belhaj, ledare för Al-Quaida i Syrien. (Det är inte första gången som USA och Al-Quaida samarbetar, det var USA som en gång stödde uppbyggnaden av Al-Quaida i Afghanistan.) Enligt CBC News 18 april 2011 har USA:s utrikesdepartement ”been funding opponents of Syrian President Bashar Assad, since 2006″ Tidskriften Foreign Affairs, som väsentligen stöder USA:s utrikespolitik har skrivit ”Varför anfaller inte Syriens regering FSA i en stor attack? Det beror på att den är stationerad 1 mile från Turkiets gräns och lätt kan förflytta sig till Turkiet vid behov”. Enligt Daily Star har agenter från CIA och MI6 (Storbritannien) samarbete med FSA. Professor Michael Chossudovsky menar att ”The Free Syrian Army (FSA) is a creation of US and NATO” (Syria:NATO’s next humanitarian war”, www.globalresearch.ca). Det finns många indikationer för att delar av oppositionen är ansvarig för våldet i Syrien. 16 februari 2012 intervjuades Per Jönsson, chef för utrikespolitiska institutet om läget i Syrien i radion i OBS. Han menade att jihadister utifrån och militära krafter, bl.a. från sekulära Syriens fiende Saud-Arabien, inkl. självmordsbombare börjat ta över från de demokratiska krafterna i oppositionen mot Assad. Han uppfattade att mycket av rapporteringen är önskerapportering26 februari skedde en folkomröstning om en ny grundlag i Syrien som ska följas av demokratiska allmänna val inom några månader. Enligt grundlag en ska grundlagen ge Assads eget parti, Baath-partiet mindre makt. I flera avseenden råder osäkerhet om förhållandena, och som brukligt i krigsliknande förhållanden finns rapporter med mycket olika innehåll, vilket Per Jönsson också underströk.
Nu hoppas även denna skribent på en fredlig utveckling i Syrien, på en reell demokrati i ett självständigt land, där stormaksintressens hålls tillbaka. Och beskjutningar in på annat lands terrotorium är förstås helt oacceptabla.

intressant.se, , , , , , ,

DN Ledare om Syrien 10 april , DN Kofi Annan om Syrien 11 april , DN om Syrien 11 april , SvD Syrien 10 april, DN Syrien 17 februari, >DN II Syrien 17 februari, SvD Syrien 17 februari,
DN Syrien 14 februari, DN II Syrien 14 februari, SvD Syrien 14 februari, Global Research om Syrien, target_blank”What is really going on inside Syria? ,
DN Syrien 5 februari, SvD 5 februari, ETC 5 februari,

Posted in Demokrati, FN, FN-stadgan, Historia, Politik, USA | 2 Comments

Stöd ett demokratiskt och nationellt självständigt Syrien

Posted on april 10, 2012 by Anders Romelsjö

Jag har läst Human Right’s Watch (HRW) rapport som denna gång enbart kritiserar Syriens regering. Den bygger på uppgifter från ett trettiotal personer. ”Sanningshalten” i deras uppgifter är som alltid i krigstider osäker. På HRW:s hemsida finns 28 mars en rapport ”Armed Opposition Groups Committing Abuses”. Dessa övergrepp inkluderar kidnappning, kvarhållande, tortyr och avrättningar av säkerhetsstyrkor och civila enligt HWR. DN nämner inte denna rapport alls.

Och när ska DN skriva om de kanske 1 miljon dödade i Irak efter USA:s och Storbritanniens angrepp (100 gånger fler än i Syrien), en beräkning främst baserad på en framskrivning av en artikel i den internationellt ledande tidskriften Lancet år 2006, och om den brutala sönderslagning av statsapparat och infrakstruktur och den betoning av etniskt tillhörighet som skett genom USA:s aktiva insatser – något jag också fått höra av båda irakier och förträdare för Iraks regering.

Enligt en annan rapport: Vid ett möte i Istanbul, också i början av april, beslöt USA och drygt 70 andra stater att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar, där USA lovade 12 miljoner och Västtyskland 7,6 miljoner US Dollar, dvs. motsvarande 130-140 miljoner svenska kronor. Detta motverkar rimligen fredssträvanden av Kofi Annan, och en fredlig och demokratisk utveckling i landet, och är i motsättning till FN-stadgans paragrafer. I vilken utsträckning representerar Syriens nationella råd de som vill ha demokrati i Syrien?

USA har intressen.
Att det ligger i USA:s intresse att försvaga det självständiga Syrien är tydligt. Det är bl.a. ett led i dess strävanden att nå och försvaga Iran. Man lyckades förra året demonisera sin tidigare samarbetspartner Gadaffi, som utan tvekan begick övegrepp liksom Assad, utvidga ett mycket tveksamt FN-mandat och NATO kunde sedan i flera tusen bombangrepp döda många tusen civila. Och varför skriver inte DN om Human Rights Watch kritik av den nuvarande ledningen (vilka de nu är, och vad de nu representerar). De skriver bl.a ”Human Rights Watch välkomnar rappporten från ”International Commission on Inquiry on Libya”, som presenterar många pågående och tidigare övergrepp mot mänskliga rättigheter, både av Gadaffi och anta-Gadaffi-styrkor”, vilka ”begick allvarliga övergrepp, inklusive krigsbrott, och brott mot internationell lag”, och även använde tortyr och avrättningar.

Den fria syriska armén.
Vid sidan av de som verkar för ökad demokrati i Syren – där Assad lovat vissa förbättringar- tyder mycket på att medvetna interventioner av framför allt USA:s regering via CIA och dess bundsförvanter spelar stor roll, vilket försvagar den demokratiska delen av oppositionen. Den ”fria syriska armen” (FSA) stöds av USA via Turkiet och i denna ingår islamistiska fundamentalister, som Abdel Hakin Belhaj, ledare för Al-Quaida i Syrien. (Det är inte första gången som USA och Al-Quaida samarbetar, det var USA som en gång stödde uppbyggnaden av Al-Quaida i Afghanistan.) Enligt CBC News 18 april 2011 har USA:s utrikesdepartement ”been funding opponents of Syrian President Bashar Assad, since 2006″ Tidskriften Foreign Affairs, som väsentligen stöder USA:s utrikespolitik har skrivit ”Varför anfaller inte Syriens regering FSA i en stor attack? Det beror på att den är stationerad 1 mile från Turkiets gräns och lätt kan förflytta sig till Turkiet vid behov”. Enligt Daily Star har agenter från CIA och MI6 (Storbritannien) samarbete med FSA. Professor Michael Chossudovsky menar att ”The Free Syrian Army (FSA) is a creation of US and NATO” (Syria:NATO’s next humanitarian war”, www.globalresearch.ca). Det finns många indikationer för att delar av oppositionen är ansvarig för våldet i Syrien. 16 februari 2012 intervjuades Per Jönsson, chef för utrikespolitiska institutet om läget i Syrien i radion i OBS. Han menade att jihadister utifrån och militära krafter, bl.a. från sekulära Syriens fiende Saud-Arabien, inkl. självmordsbombare börjat ta över från de demokratiska krafterna i oppositionen mot Assad. Han uppfattade att mycket av rapporteringen är önskerapportering26 februari skedde en folkomröstning om en ny grundlag i Syrien som ska följas av demokratiska allmänna val inom några månader. Enligt grundlag en ska grundlagen ge Assads eget parti, Baath-partiet mindre makt. I flera avseenden råder osäkerhet om förhållandena, och som brukligt i krigsliknande förhållanden finns rapporter med mycket olika innehåll, vilket Per Jönsson också underströk.
Nu hoppas även denna skribent på en fredlig utveckling i Syrien, på en reell demokrati i ett självständigt land, där stormaksintressens hålls tillbaka.

intressant.se, , , , , , ,

target_blank">DN Syrien 10 april , DN Ledare om Syrien 10 april , DN Syrien 17 februari, >DN II Syrien 17 februari, SvD Syrien 17 februari,
DN Syrien 14 februari, DN II Syrien 14 februari, SvD Syrien 14 februari, Global Research om Syrien, target_blank”What is really going on inside Syria? ,
DN Syrien 5 februari, SvD 5 februari, ETC 5 februari,

Posted in Demokrati, FN, FN-stadgan, Politik, USA | Leave a comment

Kapitalismen hindrar nödvändiga insatser för klimatet!

Posted on april 2, 2012 by Anders Romelsjö

I Dagens Nyheter idag har Åsa Romson, språkrör för Miljöpartiet ett mycket viktigt inlägg om ”Klimatfrågan”. Hon skriver under rubriken ”Ny klimatlag behövs för att klara Sveriges utsläppsmål” att ”Mänskligheten är i full färd med att spränga planetens gränser för vad som är hållbart. Vår miljöförstöring och våra ökande utsläpp leder till global uppvärmning, att djur- och växtarter utrotas, att haven stiger och försuras, samt att färskvatten och jordbruksmark tar slut. Risken att vi överskrider gränsvärden som medför oåterkalleliga effekter är överhängande. För att möta klimathotet och begränsa den globala uppvärmningen till max två grader måste världens utsläpp börja minska de närmaste åren.”

Hon skriver vidare ”Även om utvecklingen är på väg åt fel håll så är det inte för sent. FN:s miljöprogram har visat att om världens alla länder investerar två procent av BNP inom tio sektorer, exempelvis energi, byggnader och industri, så skulle den globala ekonomin blomstra och klimathotet undvikas. Grundläggande för denna utveckling är att klimatansvar inte ses som en börda att fördela eller skjuta upp, utan som en möjlighet som skapar livskvalitet, nya jobb och tryggad välfärd.”

Man kan påminna om att den inflytelserika Stern-rapporten från 2006, som hävdar att det finns betydande risk för en temperaturhöjning med 5 grader Celsius inom några decennier, vilket får ökat stöd av den nya rapporten från USA. En temperaturökning med 4 grader kommer att hota vattenförsörjningen för hälften av jordens befolkning, utrota hälften av dagens växt- och djurarter och sätta tättbefolkade kustområden under vattnet, samt innebära stor minskning av BNP.

Vid en temperaturökning med 2 grader försvinner glaciärerna i stor utsträckning, stora delar av världshaven blir döda zoner, varjämte risken ökar för att uppvärmningen blir självförstärkande. Detta och mycket mer har sedan många år väl beskrivits av ledande forskare i jämförelsevis mycket stor enighet. Bra, nya överenskommelser är nödvändiga, ej omöjliga, men Rio-avtalet, Kyotoprotokollet och Köpenhamnsmötet inger ingen optimism.

Åsa Romson missar huvudorsaken

Dagens Nyheter skrev före inför FN:s stora möte i Durban, Sydafrika uppgivet i en ledare ”Eftersom ett globalt bindande avtal om utsläppsminskningar inte ligger inom räckhåll gäller det att tänka brett och fördomsfritt.” Olika synpunkter ventileras, men i praktiken ser man i ledaren ingen lösning.

Min uppfattning är att en reell ”lösning” förutsätter att nuvarande djupt orättvisa och odemokratiska ekonomiska system, kapitalismen ersätts av ett demokratiskt ekonomiskt system där vi på jorden demokratiskt och tillsammans planerar hur vi mer rättvist ska använda och fördela jordens begränsade resurser.

Kapitalismen är största hindret?
Många med mig menar att kapitalismen är huvudorsaken till klimatkrisen, och att detta bekräftas av de misslyckade mötena i Köpenhamn, Durban och på andra ställen.
Kapitalismen baseras främst på privata företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinster hela tiden. Det är då en fördelatt avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar, och vidare fördelar med låga löner, få anställda, affärshemligheter (hur många miljarder skulle kunna sparas, t.ex. till för lägre läkemedelspriser, om läkemedelsbolagen samordnade sin forskning har jag som läkare ofta tänkt). Kapitalismen innebär att irighet premieras och ökat, medan solidaritet mellan människor minskat, vilket bidrar till ökad ohälsa (Se boken Jämlikhetsanden, bl.a rescenserad av mig i Läkartidningen);

Fakta visar vidare att:
-f.a. den mogna kapitalismen genererat allt fler djupa ekonomiska kriser, som oftast drabbat utvecklingsländerna.
-detta har samband med dels en relativ stagnation i ekonomin,med avregleringar och kraftigt ökad finanssektor;
-kriserna har medfört att enormt stora belopp från medborgare, som ej orsakat krisen, jämte inflationsdrivande nytryckning av sedlar, används för att söka rädda ett sjukt system (Grekland, Italien, USA etc);
-den ekonomiska utvecklingen i dagens ekonomiska system sedan länge också utmärks av ökande ekonomiska skillnader, ökad arbetslöshet Mellan 1979 och 2004 ökade den genomsnittliga disponibla inkomsten hos den fattigaste femtedelen av USA:s befolkning med 9 procent medan den ökade med 69 % (7,5 gånger mer) hos den rikaste femtedelen (Skarstein, 2009);
– 1/3 av jordens befolkning lever i fattigom (FN Human Development Report 2010);
-skuldsättningen hos enskilda och hos många ledande ekonomier ökat under senare år. (1970 motsvarade den inhemska skulden i USA 100% av dåvarande BNP, medan den år 2007 uppgick till 346 %. Hushållens skulder ökade under samma tid från 0,5 biljoner US Dollar till 13, 8 biljoner, vilket motsvarar 100 % av BNP år 2007.);
-USA med stöd av f.a. G7 kunnat använda IMF och Världsbanken för att motverka och störa ekonomisk utveckling i fattiga länder, och ibland sko sig på andras, svagares bekostnad;
-ekonomiska spekulationer avgjort bidragit till höga matpriser och svält;

Vad behövs och vad kan MP göra?
Vi behöver ett annat, mer demokratiskt ekonomiskt system, som på ett annat, betydligt bättre sätt använder och fördelar jordens befintliga resurser. Och det finns starkare opinion för detta än många tror:I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009) menade endast 21 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé.För detta behövs politiskt arbete, i och utanför parlament (t.ex demonstrationer) och kamp för en bättre värld och mot ett orättvist och odemokratiskt ekonomiskt system, och dettas talesmän.
Miljöpartiet har all anledning att noga begrunda alternativ till dagens kortsynta, miljöförstörande och odemokratiska ekonomiska system.

I Pål Stegians bok ”En gång skall jorden bliva vår” finns en mycket bättre analys av klimat- och ekonomifrågorna, dvs om mänsklighetens framtid.HAN HÅLLER FÖREDRAG PÅ ABF KL 18 I MORGON TISDAGEN 3 APRIL

href="http://intressant.se/intressant">intressant.se, , , , , , , , ,

DN ledare 27.11,DN ledare 27.11,
5 november,
Svt 5 november,
target="_blank">Pål Stegians blogg

Posted in Demokrati, Fattigdom, Politik | 2 Comments

Irak -facit efter 9 års

Posted on mars 16, 2012 by Anders Romelsjö

I mars 2003 anföll USA och Storbritannien Irak, i strid mot internationell rätt och FN-stadgan. USA:s regering påstod att Irak höll på att utveckla kärnvapen (USA har tusentals kärnvapen, har under Obama moderniserat sin kärnvapenarsenal, och hotar att använda dessa vapen). FN:s vapeninspektörer (Hans Blix och medarbetare) hade strax innan efter en inspektion i Irak inte funnit belägg för detta. Irak, USA:s forne allierade i kriget mot Iran, hade dessförinnan lidit svårt under hårda sanktioner sedan 1990, folkrättsvidriga bombningar 1998. 1997 beräknades också mer än en halv miljon barn under fem år ha dött som en följd av sanktionerna, fler än de som dog efter atombomben över Hiroshima. ”Jag tycker att valet är mycket svårt, men priset- vi tycker att det är värt priset” sade USA:s dåvarande utrikesminister Madeleine Albright, när hon intervjuades i TV-programmet ”60 Minutes” 12 maj 1996.

Dödsfall
Enligt forskare hade c:a 600 000 dött i Irak till följd av kriget 2006 (artikel i Lancet en av världens två mest ansedda medicinska vetenskapliga tidskrifter). Antalet dödade till följd av kriget kan nu uppskattas till mer än 1 miljon, dvs. mer än 100 gånger fler än de som dödats i konflikten i Syrien. Om den senare skriver massmedia mycket, mycket medan de väsentligen tiger om den förra, betydligt större konflikten. De sviker rätt och moral.
Nobels fredspristagare 2009 Obama tackade i december USA:s trupper för en fin insats, beklagade att 4 500 USA- soldater dödats och att 30 000 skadats men nämnde inte med ett ord att irakier dödats.
Flyktingar: Flera miljoner uppskattas ha flytt inom landet eller till utlandet.
Dödandet av intellektuella: Många intellektuella har dödats och tusentals sitter i fängelse under vidriga förhållanden.
Samhällsapparaten har till stor del slagits i spillror.

Sjukvården: Enligt WHO hade Irak före 1990 den bästa hälso- och sjukvården i Mellanöstern, och den var kostnadsfri för patienten. Genom omfattande vaccinationer var viktiga smittsamma sjukdomar utrotade. Nu är situationen mycket sämre genom att många läkare och sjuksköterskor flytt eller dödats, genom att sjukhus har förstörts, genom att HIV ökat från 35 fall till 30 000 fall, och genom att drogmissbruk efter 2003 kommit till landet, där man nu uppskattar att det finns 70 000 drogmissbrukare. (Professor Khdayer Waheed Hussein, Iraq & Dean Medical College, Syria private university for technology & science, Damaskus vid föredrag på Karolinska Institutet 14 mars i år. Han hade själv flytt från Irak 2004, då hans kolleger började dödas och arresteras. De som var medlemmar i det sedan decennier dominerande Baath-partiet blev avskedade. Detta genom dekret från USA:s styresman över Irak, Paul Bremer, vilket utgör en av flera tunga insatser av USA för att splittra befolkningen i en medveten sekteristisk politik.

En utmärkt sammanfattning av läget i Irak finns i ”Brännpunkt Irak Nr VI”(http://www.iraksolidaritet.se/?nr=602)
USA använder uranvapen: Det är väl belagt att en kraftig ökning skett i Irak av allvarliga, ovanliga missbildningar, av cancer och av spädbarnsdödlighet, och det finns goda belägg för att detta orsakats av uranvapen som USA använt, i strid med innebörden i internationella konventioner.
I FN:s generalförsamling röstade december 2010 146 stater för och 4 stater (USA, Israel, Storbritannien och Frankrike) en mild resolution som uppmanade att länder som hade eller hade använt uranvapen skulle uppge detta.

Bagdad har den sämsta levnadsstandarden och den sämsta säkerheten av 221 rankade städer i världen uppger Mercers 2011 ”Quality of Living”

Oljan har betydelse: ”Det finns ingen annan källa till miljoner nya fat olja någonstans i världen” sa USA:s Bagdadambassadör James Jeffrey när han för UD äskade 6,2 miljarder dollar för Irakbudgeten 2012.

USA lämnar inte Irak!
USA:s Bagdadambassad (den största i världen, lika stor som Vatikanstaten) fördubblar personalen till runt 16000. Vidare ska USA:s UD anställa 5100 legoknektar till ambassaden i Bagdad, nästan 3 gånger så många som motsvarande diplomatiska säkerhetspersonal i resten av världen. I årets budget begär president Obama 6 000 000 000 US Dollar till UD och 3 000 000 000 US Dollar till militära insatser i Irak (motsvarande 60 miljarder svenska kronor, SEK).

Har massmedia något ansvar?
Våra massmedia skriver sällan om Irak och än mer sällan vågar de rikta kritik mot de krigsbrott som USA utfört. Inte har vi hört Carl Bildt protestera mot detta, lika litet som ledare inom EU. En gradvis ”anpassning” har skett till en uppenbarligen brutal supermakts politik. Man kan inte, trots olikheter, låta bli att reflektera över likheten i denna situation och undfallenheten mot Hitler före och i början av andra Världskriget. Ska massmedia och det internationella samfundet sträva efter kritisk granskning, respekt för demokrati och internationella konventioner eller inte?
Man har prövat misstänkta krigsförbrytare från Serbien och Bosnien och ska pröva Khaddafis son inför internationella domstolen i Haag. Det finns all anledning att även pröva förre presidenten GW Bush, president Obama och deras män inför en sådan domstol. Deras brott ter sig ännu mycket större. Ska det internationella samfundet sträva efter likhet inför lagen eller inte?

intressant.se, , , , , , , , , ,,

Dn februari 2012,
target="_blank">DN 15 mars ,
SVD 15 mars/a>,
Irak-Solidaritet mars 2012 ,
Sveriges Radio,
SVT,
Expressen ,
Aftonbladet ,
Sveriges Radio 26 december ,

DN 26 december,SvD 26 december,Aftonbladet 26 december,Iraksolidaritet, target="_blank">Pål Stegians blogg

Posted in Demokrati, FN, Politik, Sjukvård, USA | Leave a comment

USA och Israel planerar anfallskrig mot Iran?

Posted on mars 8, 2012 by Anders Romelsjö

Sedan månader pågår en massmediakampanj från USA och Israels sida för att förbereda världen på ett angrepp mot Iran, i strid mot folkrätt och FN-stadgan – men ingen eller obetydlig kritik i t.ex. okritiska svenska massmedia. Dagens Nyheter har en stort uppslagen artikel 4 mars med en titel från ett yttrande av Nobelpristagaren och krigspresidenten president Obama ”Jag bluffar inte om Iran”, ett hot som enögda DN hittills inte kritiserat. Expressen har 7 mars rubriken: ”Israel-USA trappar upp hotet mot Iran”.
DN skriver vidare 31 mars och 1 april ”Obama går vidare med oljesanktioner” och att ”Länder som köper olja från Iran ska få svårare att handla med USA”. Bakgrunden är Irans kärnenergiprogram och misstankar om att Iran inlett arbetet på att konstruera kärnvapen. I sin strävan efter kontroll över så stor del som möjligt av tillgångarna i världen är länder som för en självständig politik ett hot mot denna brutala världspolis, f.n. under ledning av den misstänkte krigsförbrytaren B Obama. Hotet uttalas av världens enda supermakt USA, som har tusentals kärnvapen, som under Obama moderniserat sin kärnvapenarsenal (se tidigare blogginlägg), och av dess krigiska bundsförvant Israel som beräknas ha 200 kärnvapen. Detta skedde inför ett besök i USA av Israels premiärminister, som får allt stöd av USA, och i praktiken också för uppförandet av nya bosättningar på ockuperade områden. Den som använder det gamla ordstävet ”Man ska inte kasta sten i glashus” är snarast försagd. I vinjetten för DN:s ledarsida står att DN ”verkar i en humanistisk upplysningstradition” – för tolerans”. I detta som i andra fall visar DN stor tolerans mot USA:s krigshot, krig, brutalitet och brott mot folkrätten.

I en läsvärd artikel i Svensk Dagbladet nyligen skrev säkerhetskonsulenten Gunnar Jervas:
”För lite mer än ett år sedan undertecknade USA:s president Obama ett dokument om ytterligare sanktioner mot Iran. Det gällde en blockad av den iranska centralbanken, som gör det svårt för importörer att betala det de vill köpa från Iran.
Washington vill komma åt den iranska oljeexporten, vilken genererar mer än hälften av landets exportinkomster.
För några veckor sedan beslutade EU införa förbud mot import av iransk olja, sannolikt efter övertalning från USA. Flera EU-länder har ju redan nog med andra problem än att skaffa nya oljeleverantörer utan att kostnaden stiger.”
OCH enligt Sunday Times och DN 25 mars:
”Israeliska specialstyrkor, baserade i irakiska Kurdistan, opererar långt inne i Iran, iförda iranska militäruniformer”.
Bakom de kraftiga reaktionerna finns en oro från USA över att man ska mista sin kontroll över Mellanöstern och dess olja, inte minst förmedlad av sin nära relation till diktaturen Saud-Arabien och Israel, Mellanösterns starkaste militär makt, vilket Gunnar Jervas påtalar. Sverige vill som bekant hjälpa till genom sitt nu avslöjade samarbete med Sau-Arabien som rustar kraftigt och kanske satsar mest av alla länder i världen i förhållande till invånarantal, enligt DN 7.3: ”Den saudiska regimen använder oljepengarna till att rusta upp sin krigsmakt i rask takt. Räknat per capita kan landet vara nummer ett i världen när det gäller militära utgifter, enligt Pieter Wezeman” (en forskare).

Bevis saknas för att Iran försöker skaffa kärnvapen.
Internationella Atomenergiorganet IAEA har gjort många inspektionsresor till Iran, fler än till något annat land. Inte i någon rapport har IAEA hävdat att Iran söker skaffa kärnvapen. I november 2011 uttalade IAEA dock att man hyste stor oro för att Iran skulle skaffa kärnvapen. Israel har sedan 1985 påstått att Iran är på väg att skaffa sig kärnvapen, medan USA började hävda detta 2002.
Iran har undertecknat ickespridningsavtalet som ger landet rätt att utveckla kärnkraft och till låganrikning av uran. För några år sedan Iran avtal med Brasilien och Turkiet om att utbyta anrikat uran, vilket USA inte godkände.

Chefen för den samlade underrättelsetjänsten i USA (NIE) J Clapper har i slutet av januari uttalat att man inte vet om Iran försöker skaffa kärnvapen, liksom försvarsminister Panetta 8 januari i TV-programmet ”Face the nation” och Israels försvarsminister Barak 18.1 i israelisk radio.

Fyra framstående kärnfysiker har mördats i Iran, och det finns en hel del belägg för att detta har utförts av Israels underrättelsetjänst Mossad och USA:s underrättelsetjänst, bl.a. CIA. Attentat har utförts mot israeliska diplomater i Indien, Thailand och Georgien. USA har beskyllt Iran för att ligga bakom, men Iran har nekat. Irans uppgifter ter sig särskilt troliga då det gäller Thailand och Indien, som under senare år har blivit viktiga handelspartner för Iran. Om Iran utför ett attentat där är det närmast som att skjuta sig i foten, och det ligger snarast i USA:s och Israels intresse att destabilisera relationen mellan Iran och dessa asiatiska länder. Sanningshalten i olika uppgifter i en situation som denns svår att värdera. Under slutet av 2011 rapporterade Asian Times Online att Iran uppgav att man arresterat 12 spioner som arbetade för CIA. Det har väckt irritation i USA att Iran kunnat tvinga ned ett obemannat flygplan från USA, en s.k. drönare.

FN:s roll
Ordföranden i Svenska FN-förbundet Alexander Gabelic sa 24 februari
” För andra gången på kort tid har experter från FN:s atomenergiorgan IAEA kommit hem tomhänta från en inspektionsresa till Iran. Den iranska regeringen fortsätter sin kurragömmalek med IAEA som får information bara om delar av landets kärnenergiprogram.
Min kommentar: ”Hur vet han det?”
Det allt hårdare tonläget mellan USA och EU å ena sidan och Iran å andra sidan aktualiserar två frågeställningar: hur fungerar FN som nedrustningsarena och hur långt bör omvärlden driva sanktionsvapnet?”

Inte bara Iran, utan alla världens länder, har en hemläxa att göra för att minska antalet kärnvapen. Ryska och amerikanska förhandlare har slagit på stora trumman efter sina nedrustningssamtal, men kan inte redovisa några markanta neddragningar. USA har inte förmått avveckla de militärt och politiskt oanvändbara taktiska kärnvapen som man har placerat ut i Europa och som kan bestycka europeiska stridsflygplan. Ryssland behåller å sin sida sina taktiska kärnvapen och Putin går nu till val med löfte om tillverkning av nya missiler och kärnvapenbestyckade ubåtar.”

Han säger vidare ”Om FN ska fungera effektivt som nedrustningsarena krävs att alla länder bedöms efter samma måttstock. Det gäller inte minst i en ödesfråga som kärnvapenfrågan. Om länder som har eller befaras förfoga över kärnvapenteknologi behandlas olika underblåser man den fientliga stämning som nu råder till exempel mellan Israel och Iran.”

Det är väl det som sker nu, eller?
Hetsen mot Iran har också funktionen att ta bort uppmärksamheten från USA:s och Israels kärnvapeninnehav.
Och FN:s svaghet visar sig att organisationen inte protesterat mot krigshotet från USA, i tydlig konflikt med FN-stadgans paragraf 6 och 7.

USA laddar upp mot Iran
USA:s propagandakrig mot Iran går tillbaka till 1979, då USA:s dåvarande bundsförvant, den hårdföre diktatorn shahen av Iran störtades i en revolution. Att USA just stöder diktaturer runtom i världen sedan decennier, och att landet vid flera tillfällen stött att demokratiskt valda regimer har störtats eller försvagats (Indonesien 1965, Chile 1973, Grenada, Haiti, Honduras, Nicaragua) är typiska drag i dess generellt odemokratiska utrikespolitik.
USA har över 700 militärbaser i ett sjuttiotal länder, varav 44 baser runtom Irak. Två av USA:s flottor har anlänt till Persiska viken. USA:s försvarsminister Leon Panetta uppgav 2 februari i Washington Post att det är troligt att Israel angriper Iran inom 2-4 månader. Samma dag rapporteras att USA:s militäre överbefälhavare general Martin Dempsey hade informerat Israel att USA endast skulle stödja en attack från Israel om Washington godkänt attacken innan.
Elementära historiska fakta visar att USA är det i särklass mest aggressiva staten på jorden efter andra världskriget. Detta har berörts i tidigare blogginlägg här. Iran har inte anfallit något land på 200 år. I en av de många statskupperna lyckades USA och Storbritannien år 1953 störta den folkvalde presidenten Mossadegh, som ville nationalisera landets oljetillgångar, en kupp ledd av Kermit Roosevelt, släkting till de tidigare presidenterna Theodor och Franklin Roosevelt. I början av 1980-talet stimulerade USA sin dåvarande vän Saddam Hussein att anfalla Iran, och försåg Irak med biokemiska stridsmedel. Och hetsen mot Irans bundsförvant Syrien (se tidigare blogginlägg här) är en del av detta fula spel.

Låt oss motverka den lögnaktiga, krigshetsande desinformationen från USA och ledande massmedia även i Sverige med obestyrkta uppgifter om Irans energiprogram och om USA:s ”ädla” avsikter.
Avslöja krigsförberedelserna!
För en kärnvapenfri värld!
Bekämpa USA-imperialismen!

intressant.se, , , , , ,,,, ,

target="_blank">DN 25 mars, DN 31 mars, target="_blank">DN Saud-Arabien 7 mars, SvD 19 februari , Expressen 7 mars , Sveriges Radio

Posted in Sjukvård | 4 Comments

För ett självständigt och demokratiskt Syrien!

Posted on februari 17, 2012 by Anders Romelsjö

Igår röstade en majoritet i FN:s generalförsamling för att Syriens president skulle avgå. Detta är anmärkningsvärt då FN inte får gå in i enskilda länder, om inte världsfreden hotas enligt FN-stadgan, varför Rysslands och Kinas ställningstagande har god legal uppbackning. USA och en stor del av världspressen fördömer Syrien för påstådda övergrepp mot människor i Homs, och man fördömer också Ryssland och Kina som lagt in sitt veto I FN. (Annars är det USA som sedan 1984 främst utnyttjat sin veto-rätt i FN, en organisation där rösträtten inte är relaterad till befolkningsstorlek, och där fem av jordens 193 stater har vetorätt).

I sin utrikespolitiska deklaration tidigare i veckan har den svenska regeringen uttalat att man vill medverka till att presidenten i Syrien ska störtas, ett unikt intrång i en annan stats självständighet, tillika i den enda sekulära staten i arabvärlden.

Använder också oppositionen våld?
Det finns många indikationer för att delar av oppositionen är ansvarig för våldet i Syrien. Igår kl. 16.30 c:a intervjuades Per Jönsson, chef för utrikespolitiska institutet om läget i Syrien i radion. Han menade att jihadister utifrån och militära krafter, bl.a. från sekulära Syriens fiende Saud-Arabien, inkl. självmordsbombare börjat ta över från de demokratiska krafterna i oppositionen mot Assad. Han sa också att han uppfattar att mycket av rapporteringen är önskerapportering. Tidigare i veckan har Assad informerat om att en folkomröstning om en ny grundlag som ska ge hans eget parti, Baath-partiet mindre makt, ska äga rum 26.2. I flera avseenden råder osäkerhet om förhållandena, och som brukligt i krigsliknande förhållanden finns rapporter med mycket olika innehåll, vilket Per Jönsson också underströk.

Oppositionen får stöd av CIA – och Al-Quaida
Vid sidan av de som verkar för ökad demokrati i Syren – där Assad lovat vissa förbättringar- tyder mycket på att medvetna interventioner av f.a. USA:s regering via CIA och dess bundsförvanter spelar stor roll, vilket försvagar den demokratiska delen av oppositionen. Den ”fria syriska armen” (FSA) stöds av USA via Turkiet och i denna ingår islamistiska fundamentalister, som Abdel Hakin Belhaj, ledare för Al-Quaida i Syrien. (Det är inte första gången som USA och Al-Quaida samarbetar, det var USA som en gång stödde uppbyggnaden av Al-Quaida i Afghanistan.) Enligt CBC News 18 april 2011 har USA:s utrikesdepartement ”been funding opponents of Syrian President Bashar Assad, since 2006″ Tidskriften Foreign Affairs, som väsentligen stöder USA:s utrikespolitik har skrivit ”Varför anfaller inte Syriens regering FSA i en stor attack? Det beror på att den är stationerad 1 mile från Turkiets gräns och lätt kan förflytta sig till Turkiet vid behov”. Enligt Daily Star har agenter från CIA och MI6 (Storbritannien) samarbete med FSA. Professor Michael Chossudovsky menar rentav att ”The Free Syrian Army (FSA) is a creation of US and NATO” (Syria:NATO’s next humanitarian war”, www.globalresearch.ca).

Grund för opposition i Syrien
Men det ska också genast sägas att det inom Syrien förstås finns en grund för opposition. Landet är en diktatur, med en arbetslöshet som ökat under senare år, med försämrade sociala förhållanden särskilt efter de ekonomiska reformer som genomfördes 2006 efter anvisningar från IMF (jmf Grekland), ett uttryck för ökat inflytande för den neoliberala ekonomiska politisk som genererat ökade ekonomiska och sociala skillnader och ökad arbetslöshet på många håll i världen. Detta är också ett bidrag till och uttryck för reella åsiktsskillnader bland de härskande i Syrien, och för en försvagning av det sekulära Baath-partiet, som integrerar muslimer, kristna och druser. Syrien tillhörde det osmanska riket till 1922, då staten Syrien tillkom som NF-protektorat under Frankrike och är sedan 1946 en självständig stat med 22 miljoner invånare och ett mellaninkomstland med BNP på c:a 5000 US Dollar 2011 (Wikipedia). Baath-partiet är sedan 1950-talet det viktigaste partiet i Syrien, men det finns tre andra etablerade partier. Efter en militärkupp 1963 förstatligades stora delar av näringslivet och en jordreform genomfördes. Landet har sedan 1970 letts av familjen Assad. Motståndet mot regeringen har säkert påverkats både av demokratirörelserna i andra länder i norra Afrika och av inhemska förhållanden.
Rapporten från de arabiska observatörerna
Denna rapport har uppmärksammats föga i massmedia, som ofta kritiklöst accepterar den bild som ges av USA:s regering och närstående – trots att vi vet hur de misslett i frågan om Irak, Afghanistan, Libyen etc., och vet hur de stött diktaturer i området (Mubarak, Tunisien), och etablerar marionettregeringar (Irak, Afghanistan) som kan ge ökad tillgång till naturtillgångar. Enligt denna rapport såg observatörerna att fria syriska armen attackerade både regeringssoldater och civila, med vapen och bomber dvs. de instämmer i den syriska regeringens rapporter (kanske inte i detalj) om sådana attacker. Enligt rapporten överdrev media ibland rapporterna om intermezzon, och observatörerna beskrev också att de såg fredliga demonstrationer både för och emot regeringen. ( www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=29025).
Inga protester i FN mot USA:s insatser i Irak.
Syriens regering förnekar övergrepp mot civilbefolkningen i Homs. Tänk om den syriska regeringen väsentligen har rätt i detta fall ? Vi måste kritiskt granska all information i ett läge som detta. För resten, hur mycket pläderar Bildt och massmedia för kraftfulla insatser mot USA:s regering för dess brutala krig i Irak & Afghanistan, som skördat mångdubbelt fler oskyldiga dödsoffer? I det folkrättsvidriga och brutala kriget i Irak har enligt vissa uppgifter, baserade på en artikel i Lancet 2006, en av världens mest ansedda medicinska tidskrifter, uppemot 1 miljon människor dödats, flera miljoner har flytt eller är på flykt. Den irakiska regimen använder brutal tortyr, möjligen upplärda av den amerikanska militären. En stor del av infrastrukturen och kulturen har förstörts. Varför protestera inte FN och EU mot detta? Obama-administrationen har beslutat att tillåta export av försvarsmateriel till Bahrain, där demokratirörelsen brutalt har slagits ned av regimen. ”Väst tittar bort från Bahrains protester”, skrev Svenska Dagbladet tidigare i veckan. I ett inslag i radionyheterna igår rapporterar Amnesty att det är kaos i Libyen och att där sker tortyr av Khadaffi-anhängare och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna efter de NATO-ledda omfattande bombningarna av landet.

USA:s och Israels kärnvapen
Och man hetsar mot Iran, som kanske bygger upp kapacitet för kärnvapen, samtidigt som USA är världens dominerande kärnvapenmakt, och har moderniserat sin kärnvapenarsenal under Obama. (Se tidigare blogginlägg). Och naturligtvis håller USA tyst om Israels kärnvapeninnehav. DN skriver idag ”Hot om krig får världen att hålla andan.”. I själva verket har attackerna och massmediadrevet (i betydande utsträckning baserad på urval av osäkra uppgifter) mot Syrien, betydelse för kampanjerna mot Iran. EU följer lydigt efter, liksom till exempel DN. I ”What is really going on in Syria” (www.voltairenet.org) ges flera exempel på blodiga övergrepp som tillskrivs den syriska oppositionen, men som massmedia inte eller i begränsad omfattning tagit upp. Övergrepp från båda sidor måste kritiskt värderas och föras fram.
Men man ser tydligt hur obestyrkta uppgifter som diskrediterar regeringen i Syrien alltför ofta förs fram, medan andra bedömningar förtigs.
I brist på kunskap om tillförlitligheten för kan jag inte avgöra precis vilka uppgifter som är riktiga. Kan ni? Så mycket är klart att Syrien i ett större perspektiv är en bricka i ett spel där USA än mer vill öka sitt inflytande i Mellanöstern i sin strävan efter största möjliga kontroll över världen. Vi bör på alla sätt informera om detta och protestera.

intressant.se, , , , , , ,

>DN Syrien 17 mars , >DN Syrien 17 februari, >DN Syrien 17 februari, >DN II Syrien 17 februari, SvD Syrien 17 februari,
DN Syrien 14 februari, DN II Syrien 14 februari, SvD Syrien 14 februari, Global Research om Syrien, What is really going on inside Syria? ,
DN Syrien 5 februari, SvD 5 februari, ETC 5 februari,

http://www.dn.se/nyheter/varlden/vapen-strommar-in-i-syrien

Posted in Demokrati, FN, FN-stadgan, Politik, UN, USA | 5 Comments

För ett självständigt och demokratiskt Syrien!

Posted on februari 15, 2012 by Anders Romelsjö

USA och en stor del av världspressen fördömer Syrien för påstådda övergrepp mot människor i Homs, och man fördömer också Ryssland och Kina som lagt in sitt veto I FN. (Annars är det USA som sedan 1984 främst utnyttjat sin veto-rätt i FN, en organisation där rösträtten inte är relaterad till befolkningsstorlek, och där fem av jordens 193 stater har vetorätt). Enligt FN-stadgan får inte FN inte gå in i enskilda länder, såvida världsfreden hotas, varför Rysslands och Kinas ställningstagande har god legal uppbackning. I sin utrikespolitiska deklaration idag har den svenska regeringen uttalat att man vill medverka till att presidenten i Syrien ska störtas, ett unikt intrång i en annan stats självständighet, tillika i den enda sekulära staten i arabvärlden. Det finns många belägg och bevis för att oroligheterna i Syrien har igångsatts av USA och CIA med allierade, och jag ska nedan diskutera detta, med källor främst i form av artiklar på www.globalresearch.ca. I flera avseenden råder osäkerhet om förhållandena, och som brukligt i krigslikande förhållanden finns rapporter med mycket olika innehåll.

Grund för opposition i Syrien
Först ska genast sägas att det inom Syrien förstås finns en grund för opposition. Landet är en diktatur, med en arbetslöshet som ökat under senare år, med försämrade sociala förhållanden särskilt efter de ekonomiska reformer som genomfördes 2006 efter anvisningar från IMF (jmfr Grekland), ett uttryck för ökat inflytande för den neoliberala ekonomiska politisk som genererat ökade ekonomiska och sociala skillnader och ökad arbetslöshet på många håll i världen. Detta är också ett bidrag till och uttryck för reella åsiktsskillnader bland de härskande i Syrien, och för en försvagning av det sekulära Baath-partiet, som integrerar muslimer, kristna och druser. Syrien tillhörde det osmanska riket till 1922, då staten Syrien tillkom som NF-protektorat under Frankrike och är sedan 1946 en självständig stat med 22 miljoner invånare och ett mellaninkomstland med BNP på c:a 5000 US Dollar 2011 (Wikipedia). Baath-partiet är sedan 1950-talet det viktigaste partiet i Syrien, men det finns tre andra etablerade partier. Efter en militärkupp 1963 förstatligades stora delar av näringslivet och en jordreform genomfördes. Landet har sedan 1970 letts av familjen Assad. Motståndet mot regeringen har säkert påverkats både av demokratirörelserna i andra länder i norra Afrika och av inhemska förhållanden.

Oppositionen får stöd av CIA – och Al-Quadia
Vid sidan av de som verkar för ökad demokrati i Syren – där Assad lovat vissa förbättringar- tyder mycket på att medvetna interventioner av f.a. USA:s regering och dess bundsförvanter spelar stor roll. Den ”fria syriska armen” (FSA) stöds av USA via Turkiet och i denna ingår islamistiska fundamentalister, som Abdel Hakin Belhaj, ledare för Al-Quadia i Syrien. (Det är inte första gången som USA och Al-Quadia samarbetar, det var USA som en gång stödde uppbyggnaden av Al-Quadia i Afghanistan.) Enligt CBC News 18 april 2011 har USA:s utrikesdepartement ”been funding opponents of Syrian President Bashar Assad, since 2006″ Tidskriften Foreign Affairs, som väsentligen stöder USA:s utrikespolitik har skrivit ”Varför anfaller inte Syriens regering FSA i en stor attack? Det beror på att den är stationerad 1 mile från Turkiets gräns och lätt kan förflytta sig till Turkiet vid behov”. Enligt Daily Star har agenter från CIA och MI6 (Storbritannien) samarbete med FSA. Michael Chossudovsky menar rentav att ”The Free Syrian Armya (FSA) is a creation of US and NATO” (Syria:NATO’s next humanitarian war”, www.globalresearch.ca).

Rapporten från de arabiska observatörerna
Dednna rapport har uppmärksammats föga i massmedia, som ofta kritiklöst accepterar den bild som ges av USA:s regering och närstående – trots att vi vet hur de misslett i frågan om Irak, Afghanistan, Libyen etc, och vet hur de stött diktaturer i området (Mubarak, Tunisien), och etablerar marionettregeringar (Irak, Afghanistan) som kan ge ökad tillgång till naturtillgångar. Enligt denna rapport såg observatörerna att fria syriska armen attackerade både regeringssoldater och civila, med vapen och bomber dvs. de instämmer i den syriska regeringens rapporter (kanske inte i detalj) om sådana attacker. Enligt rapporten överdrev media ibland rapporterna om intermezzon, och observatörerna beskrev också att de såg fredliga demonstrationer både för och emot regenringen. ( www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=29025).

Syriens regering förnekar händelserna i Homs. Tänk om den syriska regeringen väsentligen har rätt i detta fall? Vi måste kritiskt granska all information i ett läge som detta. För resten, hur mycket pläderar Bildt och massmedia för kraftfulla insatser mot USA:s regering för dess brutala krig i Irak & Afghanistan, som skördat mångdubbelt fler oskyldiga dödsoffer? I det folkrättsvidriga och brutala kriget i Irak har enligt vissa uppgifter, baserade på en artikel i Lancet 2006, en av världens mest ansedda medicinska tidskrifter, uppemot 1 miljon människor dödats, flera miljoner har flytt eller är på flykt. Den irakiska regimen använder brutal tortyr, möjligen upplärda av den amerikanska militären. En stor del av infrastrukturen och kulturen har förstörts. Obama-administrationen har beslutat att tillåta export av försvarsmateriel till Bahrain, där demokratirörelsen brutalt har slagits ned av regimen. ”Väst tittar bort från Bahrains protester”, skriver Svenska Dagbladet idag. Och man hetsar mot Iran, som kanske bygger upp kapacitet för kärnvapen, samtidigt som USA är världens dominerande kärnvapenmakt, och har moderniserat sin kärnvapenarsenal under Obama. (Se tidigare blogginlägg) Och naturligtvis håller USA tyst om Israels kärnvapeninnehav. DN skriver idag ”Hot om krig får världen att hålla andan.”. I själva verket har attackerna och massmediadrevet (i betydande utsträckning baserad på urval av osäkra uppgifter) mot Syrien, betydelse för kampanjerna mot Iran. EU följer lydigt efter, liksom till exempel DN. I ”What is really going on in Syria” (www.voltairenet.org) ges flera exempel på blodiga övergrepp som tillskrivs den syriska oppositionen, men som massmedia inte eller i begränsad omfattning tagit upp. Övergrepp från båda sidor måste kritiskt värderas och föras fram.
Men man ser tydligt hur obestyrkta uppgifter som diskrediterar regeringen i Syrien alltför ofta förs fram, medan andra bedömningar förtigs. I brist på kunskap om tillförlitligheten för kan jag inte avgöra precis vilka uppgifter som är riktiga. Kan ni? Så mycket är klart för mig att Syrien i ett större perspektiv är en bricka i ett spel där USA än mer vill öka sitt inflytande i Mellanöstern i sin strävan efter största möjliga kontroll över världen. Vi bör på alla sätt informera om detta och protestera.

intressant.se, , , , , , ,
DN Syrien 14 februari, DN II Syrien 14 februari, SvD Syrien 14 februari, Global Research om Syrien, What is really going on inside Syria? ,
DN Syrien 5 februari, SvD 5 februari, ETC 5 februari,

Posted in Demokrati, FN, Politik, USA | Leave a comment

Är human socialistisk ekonomi och demokrati lösningen?

Posted on februari 6, 2012 by Anders Romelsjö

I DN Debatt kunde man 8 februari läsa ett mycket tänkvärt och på många sätt bra inlägg av Johan Lönnroth ”Utvecklingen går åt det håll som Karl Marx talade om”
Detta stämmer väl överens med vad som tidigare hävdats i denna blogg. Lönnroths inlägg ansluter också till en diskussion som företrädare för kapitalismen själva har inlett, då med inriktning att försöka förbättra den utan att ändra något väsentligt.
Man kunde i Dagens Nyheter 26 januari under rubriken ”Davosmötet ifrågasätter kapitalismen” läsa att ”Kritiken går ut på att dagens system inte klarar två av vård tids stora utmaningar”. Världsekonomiskt Forum grundades 1971 och sammanträder varje år i Davos, Schweiz och samlar företagsledare, politiska ledare samt mestadels nyliberalt sinnade intellektuella, ekonomer, journalister och andra. Deltagarna ses ofta som en maktelit i världen. (David Rothkopf. Superclass. The global power elite and the world they are making. New York: Little, Brown & Company, 2008). Lönnroth utgår, liksom undertecknad i tidigare blogginlägg, även från debattinlägg av Klas Eklund och Bror Perjus. 14 jaunari har den kände ekonomen Klas Eklund i en debattartikel i DN diskuterat kapitalismens brister och hoppas att en ändring kan ske till en mer långsiktigt ansvarstagande kapitalism är möjlig. Men varken Davos-mötet eller Klas Eklund har några realistiska förslag.
I en annan debattarikel i DN 24.1 pläderar Bror Porjus för att en radikal nedskärning av spekulationskapital krävs för en stabilisering av världsekonomin. Detta vore bra men löser ej det fundamentala problemet. En kraftig ökning av spekulationsekonomin har skett sedan 30 år som ”svar” på det fundamentala problemet om ständigt ökat vinstbehov inom kapitalismen – vilket i sig måste ske på bekostnad av bland annat ökad arbetslöshet, vilket minskar efterfrågan – en ond spiral. Det minskade skatteuttaget och den ökade skuldsättningen är till för att hålla igång ett odemokratiskt och orättvist ekonomiskt system.
Vid Davosmötet 2012 presenterades rapporten ”Global Risks 2012” (http://reports.weforum.org/global-risks-2012/#=). Av de avslutande avsnitten framgår att mötet endast har mycket allmänna åtgärder att föreslå för världen som att ” beslutsfattare behöver bättre förstå hur belöningar kan förbättra samarbete som svar inför globala kriser” och ” förtroende eller brist på förtroende är en avgörande faktor och kommunikation och informationsspridning måste förbättras” (Avsnittet ”Conclusion” sid 49 a.a.).

Jag vill nog mena att övertygande fakta talar för att vi behöver ett annat, mer demokratiskt ekonomiskt system, som på ett annat, betydligt bättre sätt använder och fördelar jordens befintliga resurser. Och det finns starkare opinion för detta än många tror -se slutet av blogginlägget.

Dagens inhumana, odemokratiska kapitalism
Jag vill påminna om att:
- 2000.000.000 (2000 miljoner) människor, närmare 1/3 av jordens befolkning lever i fattigom enligt Multidimensional Poverty Index (FN Human Development Report 2010).Thomas Pogge, professor vid Yale universitet i USA uppger att omkring 18 miljoner dödsfall per år är relaterade till fattigdom, med stöd av FN-data (UNICEF 2005: inside front cover). Enligt hans uppgifter behövdes år 2006 330 miljarder US dollar för att höja alla de då 2 735 miljoner människorna som levde under Världsbankens fattigdomsgräns 2 US dollar/dag till över denna nivå. Det var mindre än 1 % av BNP i de rika länderna år 2005 (World Bank. World Development Report 2007. New York: Oxford University Press).
- Officiell uppges 200.000.000 personer vara arbetslösa, men detta är en underskattning då viktiga uppgifter saknas från olika håll.
- Den ekonomiska utvecklingen i dagens ekonomiska system sedan länge också utmärks av ökande ekonomiska skillnader, ökad arbetslöshet (i USA är den reella arbetslösheten omkring 20 % enligt officiell statistik) och ökad utslagning. Låt oss se på USA, det dominerande landet inom kapitalismen: 40 miljoner medborgare i USA helt eller delvis lever på matkuponger.Enligt uppgifter i den mycket auktoritativa ”Economic Report of the President” (Table B-33) år 2011 har medianlönen ej stigit på drygt 35 år. År 1974 låg den 324 US Dollar i veckan, i det justerade dollarvärdet 1982-84, medan den låg på 297 US dollar år 2010, dvs. en minskning med drygt 13 %.)
Enligt ekonomitidskriften Forbes äger de 400 rikaste i USA nästan lika mycket som de 50 % (150 miljoner invånare) i USA som äger minst;
DN, Svenska Dagbladet och radionyheterna uppgav 14/9 i artiklar som påtalade att antalet fattiga i USA aldrig varit högre, sedan man började föra statistik om detta 1959. Omkring 1/6 av invånarna har en inkomst under 22 000 USD (motsvarande 147 000 kr/år) och anses vara fattiga. Bland färgade är andelen 25 procent. Medianinkomsten minskade med 2 % förra året. Mellan 1979 och 2004 ökade den genomsnittliga disponibla inkomsten hos den fattigaste femtedelen av USA:s befolkning med 9 procent medan den ökade med 69 % (7,5 gånger mer) hos den rikaste femtedelen (Skarstein, 2009);
- USA och andra ledande staters politiska och ekonomiska elit inte förmår att seriöst ta sig an den avgörande klimat- och miljöfrågan, främst till följd av att hänsyn till vinstintresset hos enskilda företags tävlan;

Sverige: Enligt den svenska regeringens fattigdomsgräns på 112 000 kronor per år i disponibel inkomst hade enligt regeringen drygt 12 procent av Sveriges befolkning en ”låg ekonomisk standard” år 2007. 1991 var motsvarande andel 7,5 procent.

Kraftigt ökad skuldsättning
Fakta visar att:
-f.a. den mogna kapitalismen genererat allt tätare och allt fler djupa ekonomiska kriser, som oftast drabbat utvecklingsländerna. Enligt en beräkning av ekonomer på IMF, som citeras av de Vylder 2009 och Stiglitz 2010 inträffade 124 kriser i utvecklingsländer mellan 1970 och 2007;
-detta har samband med dels en relativ stagnation i den grundläggande ekonomin,med avregleringar inom ekonomin, med en kraftigt ökad finanssektor, nya ekonomiska instrument (derivat, subprimelån etc) och ökad spekulation. I tidningarna har vi i höstas kunnat läsa hur 7:de AP-fonden förlorat miljarder av medborgarnas pengar i risktagande;
-kriserna har medfört att enormt stora belopp från medborgare, som ej orsakat krisen, jämte inflationsdrivande nytryckning av sedlar, används för att söka rädda ett sjukt system (Grekland, Italien, USA etc);
-skuldsättningen hos enskilda och hos många ledande ekonomier ökat under senare år. (1970 motsvarade den inhemska skulden i USA 100% av dåvarande BNP, medan den år 2007 uppgick till 346 %. Hushållens skulder ökade under samma tid från 0,5 biljoner US Dollar till 13, 8 biljoner, vilket motsvarar 100 % av BNP år 2007.);
-USA med stöd av f.a. G7 kunnat använda IMF och Världsbanken för att motverka och störa ekonomisk utveckling i fattiga länder, och ibland sko sig på andras, svagares bekostnad;
-ekonomiska spekulationer avgjort bidragit till höga matpriser och svält;
-girighet premieras och ökat, medan solidaritet mellan människor minskat, vilket bidrar till ökad
ohälsa (Se boken Jämlikhetsanden, bl.a rescenserad av mig i Läkartidningen);
-Nu är Greklandskrisen på agendan. I en artikel i Lancet 22/10 2011 rapporteras att antalet självmordsförsök i en befolkningsrepresentativ studie ökat med 36 % mellan 2009 och 2011, i en annan att en signifikant ökad andel av befolkningen upplevde dålig hälsa och av ekonomiska skäl inte besökt läkare/tandläkare trots upplevda behov av detta.

Ett förslag:
* Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda, affärshemligheter (hur många miljarder skulle kunna sparas, t.ex. till för lägre läkemedelspriser, om läkemedelsbolagen samordnade sin forskning har jag som läkare ofta tänkt), att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön och motverka klimatförsämringar.
När kommer något av våra riksdagspartier, från moderata högern till moderata vänstern, att våga ta fasta på detta?
Inget i Eklunds artikel talar för att kapitalismen kan reformeras till förbättring. (Han nämner inte att tillväxten var klart högre och arbetslösheten under kapitalismen 2:0, dvs. då Keynes principer tillämpades i hygglig omfattning, ungefär under perioden 1945-75)
I stället tror jag att mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser här och nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushåll i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna. I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. I en aktuell uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism). (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”). En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar. Detta kommer att diskuteras längre fram i denna blogg.

intressant.se, , , , , , , , ,
,,

DN Debatt 6 februari 2012 J Lönnroth, DN Davos 26 januari, SvD Davos 26 januari, DN Debatt 24 januari,Dagens Industri 30 januari,
DN Debatt 14 januari Klas Eklund, DN Debatt 14 januari Jonas Sjöstedt, DN Debatt 14 januari Johan Sjölander,
Jinge 14 januari,
DN 15 oktober, DN 8 december,
SvD 8 december,
Svt 15 oktober, Svd 15 oktober Pål Stegians blogg 111004,Pål Stegians blogg 1201014,Sveriges radio,

Posted in Demokrati, Fattigdom, Politik, Socialism | 4 Comments

Något om Syrien

Posted on februari 5, 2012 by Anders Romelsjö

USA och en stor del av världspressen fördömer Syrien för påstådda övergrepp mot människor i Homs, och man fördömer också Ryssland och Kina som lagt in sitt veto I FN. (Annars är det USA som sedan 1984 främst utnyttjat sin veto-rätt i FN, en organisation där rösträtten inte är relaterad till befolkningsstorlek, och där fem av jordens 193 stater har vetorätt.
Syriens regering förnekar händelserna i Homs. Tänk om den syriska regeringen rätt i detta fall? Massmedia tycks kritiklöst acceptera den bild som ges av USA:s regering och närstående – trots att vi vet hur de misslett i frågan om Irak, Afghanistan, Libyen etc, och vet hur de stött diktaturer i området (Mubarak, Tunisien), och etablerar marionettregeringar (Irak, Afghanistan) som kan ge ökad tillgång till naturtillgångar. New York Times har dock några gånger skrivit att stöddemonstrationer för regeringen är klart större än motdemonstrationer. Vid sidan av de som verkar för ökad demokrati i Syren – där Assad lovat vissa förbättringar- finns med all sannolikhet tydligt USA-stödda grupper, som ”Free Syrian Army” stationerad 1 ”mile” från Turkiets gräns (Foreign Affairs.) Läs även på www.globalresearch.ca, Shamus Cooke:The truth behind the coming ”regime change” in Syria och http://www.voltairenet.org/What-Is-Really-Going-On-In-Syria, vid sidan av den allmänna bild som förespråkas av Carl Bildt, Hillary Clinton och DN. Vi måste kritiskt granska all information i ett läge som detta. För resten, hur mycket pläderar Bildt och massmedia för kraftfulla insatser mot USA:s regering för dess brutala krig i Irak & Afghanistan, som skördat mångdubbelt fler oskyldiga dödsoffer? I det folkrättsvidriga och brutala kriget i Irak har enligt vissa uppgifter, baserade på en artikel i Lancet 2006, en av världens mest ansedda medicinska tidskrifter, uppemot 1 miljon människor dödats, flera miljoner har flytt eller är på flykt. Den irakiska regimen använder brutal tortyr, möjligen upplärda av den amerikanska militären. En stor del av infrastrukturen och kulturen har förstörts. Obama-administrationen har beslutat att tillåta export av försvarsmateriel till Bahrain, där demokratirörelsen brutalt har slagits ned av regimen. Och man hetsar mot Iran, som kanske bygger upp kapacitet för kärnvapen, samtidigt som USA är världens dominerande kärnvapenmakt, och har moderniserat sin kärnvapenarsenal under Obama. (Se tidigare blogginlägg) Och naturligtvis håller USA tyst om Israels kärnvapeninnehav. EU följer lydigt efter, liksom te.x DN. Då det gäller Syrien finns i ”What is really going on in Syria (www.voltairenet.org) flera exempel på blodiga övergrepp som tillskrivs den syriska oppositionen, men som massmedia inte eller i begränsad omfattning tagit upp. I brist på andra källor kan jag inte avgöra vilka uppgifter som är riktiga. Kan ni?

intressant.se, , , , , , ,
DN Syrien 5 februari, SvD 5 februari, ETC 5 februari,

Posted in Demokrati, FN, Politik, USA | 2 Comments