Enligt massmedia-rapporter råder lyckorus i Libyren. Dagens Nyheter:”Folkets firande över gripandet utbröt omedelbart landet runt, men det senare dödsbeskedet blev även delvis en besvikelse. Att få tillfället att ställa landets hårdföre ex-ledare inför rätta var något som många hade längtat efter.”. Ja, det hade varit mycket bättre med en rättegång.
”Nu väntar ett svårt arbete” skriver Svenska Dagbladet, liksom flera andra tidningar.
Har revolutionen i Libyen har lyckats? Jag tror att det nog återstår att se, bl.a i ljuset av övergrepp av ”upprorsmännen”, om det blir bättre i Libyen än tidigare. De s.k. rebellerna är en brokig samling, som inkluderar även Al Quada-grupper (Ghadaffi bekämpade Al Quada) och NATO-trupper vid sidan av frihetskämpar, ledda av en övergångsregering av Hamid Karzai-slag (Mahdi Darius Nazemroaya. Preparing Africa for the clash of ciliazation; Felicity Arbuthnol:Vision of the ”New Libya – Visit the ”New Iraq;www.globalresearch.ca).
Jag vill komplettera med en annan viktiga aspekt. Det som lyckats lika mycket är NATO:s folkrättsvidriga angreppskrig mot Libyen för att få ökat inflytande i ett förhållandevis självständigt oljerikt land, som nationaliserat sina oljetillgångar. Khadaffi var förvisso en relativt blodig diktator, av samma slag som USA and andra NATO-stater stött i Egypten, Tunisien, nuvarande Irak (och på 1980-talet Saddam i Irak) och en diktatur av den typ som USA upprättat en masse tidigare i Latinamerika och andra delar av världen. Enligt FN-stadgan får en nations ledning använda även våld för att bevara staten, och det har ju hänt hur ofta som helst.
Presidenterna Bush och Obama har mångdubbelt så många människoliv på sitt samvete som Khadaffi främst genom krigen i Irak och Afghanistan, eller hur?.
Tidigare kuppförsök
Uppgifterna nedan kommer till stor del från en artikel i Folket-i-Bild Kulturfront, av PeO Östholm
Allt sedan Khadaffi grep makten 1969 har upprepade misslyckade försök att störta honom gjorts av USA, CIA, Storbrittanien och Frankrike. Det hela inleddes 1971 med ett brittiskt försök. 1982 störtade CIA och Israel Tchads president Wedeye och tillsatte den numera ökände diktatorn Habre. Insatserna för att störta Khadaffi misslyckades, liksom ett försök 1985 att få Mubarak att agera. Denne vägrade att ge sig på Khadaffi, planerna kom ut i Washington Post och medförde kritik av Reagan. I april 1986 utförde USA flyganfall mot Khadaffi, vilket fördömdes av FN:s generalförsamling hösten samma år. Tio år senare betalade Storbritannien 100 000 pund (enligt en f.d. agent för den brittiska säkerhetstjänsten) till attentat mot Khadaffis bilkortege, där flera dog.
Ett genomgående drag i USA:s utrikespolitik har varit att motarbeta att andra länder själva får kontrollera sina oljetillgångar. USA med 5 % av världens befolkning förbrukar 20-25 % av världens energi, ungefär lika mycket som Kina med närmare 4 gånger så stor befolkning. Den nuvarande ledningen i Washington har inte signalerat någon ändring av USA:s ansvarslösa energipolitik.
USA lät redan 1953 störta den folkvalde ledaren Mossadeq i Iran, stödde sedan shahens hårda diktatur, inspirerade och stödde sedan Saddam Husseins angrepp mot Khomeinis Iran och har invaderat oljerika Irak 2003, i ett krig som kan ha medfört att 1.000 000 (1 miljon) människor dödades. Detta är 300 gånger fler än som dog i omskrivna 11 september 2001 och 3000 gånger fler om hänsyn tas till skillnader i befolkningsstorlek.
Förresten, hur tycker läsaren att rapporterna om dessa våldsamma händelser har skildrats i våra massmedia kvantitativt och kvalitativt?
Det finns för övrigt starka belägg för att rapporterna i våra massmedia varit vinklade till NATOs fördel och till Khadaffis nackdel (Thierry Meyssan. War propaganda – Libya and the end of westerna illusions. 20/8 2011. www.globalresearch.ca).Vissa författare ger belägg för att påståenden om planerade övergrepp av Ghadaffi var oriktiga. (Mahdi Mazemroaya. Libya and the big lie -using human rights organizations to lanuch war. 1.10 2011.(www.globalresearch.ca).
Användning av oljepengar
Oljereserverna i Libyen uppskattas till mer än 43 miljarder fat. Oljetillpengarna i Libyen har bland annat använts för att förbättra infrastruktur, sjukvård och utbildning. På 1960-talet var Libyen ett av de fattigaste länderna i Afrika medan det nu är ett av de rikaste med placeringen 53 på en världsranking (före alla arabländer, inklusive Saudarabien). Barnadödligheten är låga 17 per 1000 födslar. Då det gäller jämställdhet låg Libyien ganska högt, på 52:a plats medan Egypten låg på 108:de plats. Libyen har också betalat en stor del av kostnaderna för att finansiera Afrikas egen kommunikationssatellit 2007. Jordens fattigaste kontinent Afrika hade innan världens högsta samtalskostnader, och intäkterna gick främst till europeiska bolag. Länder i Afrika vände sig till Världsbanken och IMF som inte ville ge stöd, vilket alltså Khadaffi gav. Under 2000-talet har privata intressen ökat i ekonomin och inkomstskillnaderna har ökat.
Övergepp av Khadaffi ska inte försvaras. Övergrepp av rebellerna och NATO, samt de upprepade tidigare utländska kuppförsöken mot Khadaffi kan inte heller försvaras.
Man vill nu hoppas att det efter Khadaffi kommer en regering som fortsätter att slå vakt om Libyens självständighet och som är mer demokratisk. Det synes idag mycket osäkert och tveksamt om det blir så.
Men fråga är lika viktig och aktuell idag som för 100 år sedan. Vill vi acceptera en ordning där världens stormakter, under ledning av USA, den i särklass mest aggressiva makten efter andra världskriget, får angripa andra länder då det gynnar deras intressen?
intressant.se, IMF, politik, Libyen, USA, NATO, CIA, FN, krig, Irak, olja, ekonomi, energipolitik, kriser, Afrika, utrikespolitik, svensk politik,
DN 21.10 DN synpunkter 21.10 DN folkrättsexpert SvD Aftonbladet Expressen DN Jinge
svd IraksolidaritetSocialistiska läkare Folket-i-Bild-Kulturfront
